vanessaatalanta

När det är oreda överallt och hjärtat byggt bo i halsgropen ja då kan man verkligen skatta sig lycklig att man är gift med världens underbarste tjej!

Jag saknar dig så och jag vet inte hur jag skall göra för att lyckas somna utan dig.. Utan dig är allting grått och trist och utan dig finns det inga färgglada höstlöv och inte heller nån snö på vintern. Stjärnorna slocknar på himlen och månen är svart som natten. Utan dig hörs inte fjällbäckens porlarande och inte heller fågelsång en sensomnarnatt. För utan dig min sol kan jag inte söka skugga och jag kan inte heller vara mig själv bakom mina solglasögon.. Ingen sommar och ingen sand emellan tårna. Ingen svalkande dusch efter löpturen och heller inga lata dagar i hängmattan under päronträdet. Du är min sol och du är den enda som kan få mig att skina likt månen en stilla molnfri natt i november.. Jag älskar dig!

 

 

 

Ni är 2/3 av min familj!

Den andra tredjedelen är mitt lilla skrot. :)

Låt det alltid få vara så!

<3

 

 

 

 

 

 

Ibland så förstår jag inte hur jag lyckas.
När det verkligen är något som jag är jätterädd för att göra så lyckas jag göra just det.
Istället för att undvika det och lyckas med det jag vill så blir det pannkaka. :´/
Jag blir så trött på mig själv..

SUCK!

Det enda som verkligen betyder något lyckas jag sabba gång på gång.
Det är inte meningen att det ska bli så och jag vill verkligen ändra på det.
Jag älskar dig!

<3

När jag var liten så hade jag väldigt många och konstiga idéer för mig. Det var iaf vad folk i min omgivning sa. Bla. så var jag fullt övertygad om att det fanns spöken och att jag hade sett ett, likaså när vi läste om Sveriges sjöar och natur på geografin i skolan och kom till norra delen med Storsjön och det mytomspunna Storsjöodjuret så hade jag en stark övertygelse om att det var på riktigt. Det var en ganska kuslig, nervkittlande upplevese av skräckblandad förtjusning att se det jag tror kan ha varit ett "livs levande" spöke.
Det är få människor som någonsin skulle erkänna att dom sett ett spöke, eller för den sakens skull det stora odjuret från sjön i norr, med rädsla för att bli idiotförklarade. Inte heller är det många som skulle bli så exalterade som jag blev. Naturligtvis så kan jag inte svära vid nåns grav att det var just ett spöke jag såg och inte bara nåt jag inbillade mig, men jag är nästan övertygad om att det jag såg inte går att beskriva som något annat och trots allt, jag såg det jag såg. När man frågar någon, nästan vem som helst, om dom tror att det kan finnas spöken så händer det rätt ofta att folk säger: "Nej, jag tror inte på sådant som jag inte kan se och bevisa" och så finns det dom som säger: "Ja jag kan ju inte bevisa att det inte finns spöken, så det kan ju bara vara så enkelt som att man bara inte sett nåt,  ännu iaf."

"Det är med den sanna kärleken som med spökena: alla talar om den, men få har sett den." citat av Stig
Johansson


Jag behöver inget bevis på det jag känner, det är en känsla och jag känner det jag känner.
Det är bevis nog. :)

(sötnosens bild, knyckt på ett ärligt sätt)

 

 

Känslan har funnits där sen första stund.

Vill alltid vara din.

 

<3

 

 

 

 

 

 

Ibland kommer jag på mig själv med att vara någon helt annanstans.

Det kan vara när jag inte har så värst mycket att göra på jobbet eller  när jag sitter hemma vid frukostbordet.

Det konstiga är att när jag väl kommer på det så kan det ha gått flera minuter från det att jag minns vad det var jag tänkte på eller gjorde.

Men jag antar att det är mänskligt.

Det kan dock te sig en aning irriterande om det händer vid fel tillfälle

. Ett klassiskt sådant tillfälle är när jag känner mig stressad och inte alls har tid över för att tänka.

Det är som om kroppens eget försvar går in och säger åt min hjärna att, helt utan förvaning, stänga av ett slag. Något som jag dock alltid har klart för mig är vart jag har siktet inställt på.

Det är att:  1. Skaffa mig ett jobb ovanför Stockholmsgränsen.

2. Lyckas bli av med min nuvarande lägenhet.

3. Flytta ihop med världens finaste tjej.

Så oavsett om jag ibland är en aning ofokuserad så har jag ett, eller faktiskt tre, fasta mål i livet som det ser ut just nu. :)

Nu är klockan snart hemdags och jag sitter på jobbet och försöker plugga lite Photoshop, eller PS som en viss sötnos envisas med att säga. ;)

Trött och seg och allmänt kramsjuk men ändå lika förbannat envis med att lyckas med det jag vill!

 

 

 

M<3